tisdag 10 maj 2016

Jag hade en gång en blogg

Hade jag haft en blogg nu hade den handlat om kollektivtrafiken. Det är i princip det enda som upprör mig. Jag har nått den åldern. Jag har inga ideal kvar. Jag är som en Kent-medlem.
Igår åkte jag hem från jobbet pga nån slags sjuka. Kom hem en timme och fyrtio minuter senare pga spårvagnsstopp. Hamnade till slut på en packad stekhet buss. Stannar upp i gången på väg in och lämnar plats åt två äldre. Nån jävel pucklar mig i ryggen och säger gå framåt. Ja ursäkta mig för att jag inte tacklar 70-plusare. Hamnar inklämd mellan andra inklämda. Då ska nån himla jeppe börja dirigera och ropa typ "om alla går längre bak, jag ser att det finns en plats längre bak, ta ett steg bak" HERRE finns det nåt som är mer irriterande än folk som inte tränger ihop sig när det är mycket folk så är det ju dessa självutnämnda fritidsledare som säger åt folk att tränga ihop sig. Han gör det också på ett glatt sätt, ej aggressivt, vilket om möjligt provocerar mig ännu mer. Jag, i gott sällskap av typ alla andra, låtsades förstås inte höra varpå människan skriker högre och beter sig som en slags cirkusdirektör. Vad är det med detta beteende? Jag var fullt koncentrerad på att inte kräkas, inte svimma samt inte få panik av all pågående kroppskontakt med okända. I och med att människan inte ger sig tränger jag mig slut förbi några stackare och lyder order om att gå bak. Slutar med att jag placerar min armhåla i en stackars tjejs ansikte, som alltså luktade sjukdomssvett samt vanlig kollektivtrafiksvett (min armhåla alltså, ej hennes ansikte). Sorry för detta tjej, en jobbig kille made me do it. Det gör att samtliga människor kan flytta ca 2 cm bakåt. Ingen mer får förstås plats. Dirigenten får ett självgott flin i hela ansiktet.
Jag hatar allt.

Nästa inlägg kommer om hundra år och kommer beröra ämnet lämplig och olämplig skrev-/sköteplacering i kollektivtrafiken.

onsdag 9 september 2015

Paus

Har köpt en datamaskin då jag tänkte plugga lite igen och måste ha något vettigt att skriva på, exempelvis ett tangentbord. Just idag har jag varit hemma och sjuk. Så kasst. Har ett minne av att det var lite mysigt att vara hemma och sjuk när jag var yngre. Men förmodligen har väl det något att göra med det faktum att en kanske inte var så sjuk utan bara kände efter något orimligt mycket för att få chansen att vara hemma och se på Ricky Lake och äta popcorn och dricka läsk istället för att ha NO och gympa? Eller att en aldrig hade ångest över tiden som gick till spillo eftersom ungdomsjaget helt saknar insikt om att tiden kan ta slut/kommer att ta slut? Eller att jag bara aldrig hade så överjordiskt ont som jag haft de senaste dagarna.
Nu är det nog bra. Och jag ser framemot att gå upp och åka iväg och stå på hållplatsen och tyst ondgöra mig över kollektivtrafiken. Kan ni fatta att de nu inte ens längre kör med tidtabeller? Att det bara finns något slags uppskattat tidsintervall som bussarna ska komma inom. Men egentligen gillar jag det. Det är en skön stund att stå där och dröna på en hållplats. Nyttig och på väg men i viloläge på samma gång, och helt utan ansvar för det hela. En mikropaus både Marx och Luther kunde acceptera.

söndag 11 januari 2015

En byxa!!!

Hej internetet, här är jag. Dagen har jag ägnat åt det ädlaste av hantverk, vävning. Det går "sådär" men så är jag total nybörjare. Vi får se. Förra helgen städades läggan i seriöst en evighet, men så var det ganska rörigt. Jag städade och plockade i syrummet och fixade som bara den. Sen passade jag på, när golvet var rent och tomt, att fota ett par pants som jag sydde klart före jul. Ja egentligen sydde jag klart dom för ett och ett halvt år sen, men det blev aldrig riktigt bra i midjan, så jag la dom längst in i garderoben och hoppades på att bli lite tjockare och sen glömde jag det hela. Men sen, plötsligt, kom jag ihåg dom och gjorde om och gjorde rätt och det hela blev ganska bra! Så pass härligt tyg som jag köpte i Helsingfors på en gigantisk tygaffär mitt i stan som hette nåt med euro i början om jag inte minns helt fel.
Tog en "närbild på midjan också, för jag har ju ansträngt mig och pyntat med paljetter, svarta på midjebandet och vita lite varstans på benen.
Men det syns ju sådär. Ni kan ju använda fantasin, det är väldigt bra hjärngympa har jag hört.

lördag 22 november 2014

rätt okej

Det går väl sisådär med fritiden. Sista tiden har mest varit nöjdhet inför att jag fått nytt jobb. Är verkligen glad över detta, men det hindrar ju inte att jag fortfarande när en dröm om någonslags lantlivs- och eller hanterverkartillvaro. Därför har jag även börjat med luffarslöjd. Har inrättat en ny pysselplats som är kombinerad slöjdhörna och ångestfri zon. Det funkar förvånansvärt bra. Dessvärre visade det sig att min talang är ganska tveksam, men jag tänker att med lite övning kanske jag får till något. Så ur det perspektivet känns det ju extra skönt att min försörjning ej vilar helt på min förmåga att slöjda och gå från gård till gård och sälja mitt tjack (som jag lärt mig via bok att det heter).

Bilden är av tröja jag sydde för ett bra tag sen. Mest ett fint tyg , men det var kul att göra en halvpolo. Polokrage är ändå rätt okej!

tisdag 4 november 2014

Gnagarspåret

Urbota less på detta tjöt om landsbygd, unga män och utanförskap och så en journalistkår som riktigt göttar runt i denna sörja. Och så en övre medelklass som utmålas som ena arma stackare som i det närmsta blivit bestulna på allt de har när de egentligen bara fått lite lite mindre rabatt på sin tärande livstil. Alltså den dagen jag tycker synd om medelklassen, eller för den del överklassen... Jag har egentligen bara en enda känsla denna höst, sammanfattad i detta nästancitat av Eyvind.

söndag 2 november 2014

Söndagskväll

Någon gång i våras satt jag med ett gigantiskt stycke tyg och undrade vad som egentligen kunde göras. Genomskinlig, syntetiskt, blåtonat utmed kanterna.
Inte helt lätt att ta sig an. Alla sömmar syns från rätan, omöjligt att fålla, i princip omöjligt att klippa/skära i pga slinker iväg etc. Men ändå så fint! Ibland är det bästa att göra så lite som möjligt. Så klippte en fyrkant, sedan ett hål för halsen mitt i. Klippte till ett kantband på snedden och sydde fast det för hand.
Kanterna brände jag med en tändare, teknik känd från diverse amerikanska promdressunderkjolar. Gäller ju att vara tämligen stadig på hand så att en inte bränner ett stort hål på något ställe.
Och sen sydde jag ihop kanterna bara ca tre dec eller liknande för hand. Hade med mig den på resa hela sommaren för jag tänkte att detta fixar jag ju lätt nån kväll när jag sitter uttråkad på torpet utan el men kom mig aldrig för att göra det så det blev inte klart förrän i höstas, men nu så!
Så vare med det.

söndag 19 oktober 2014

Mitt harmoniska inre liv

Den ångest som är söndag!
Nåväl, det har sina fördelar att spendera lördagen med en som tvunget måste hem till Downton Abbey, hann med middag och vin och var ändå i säng innan elva igår så idag har jag hunnit både det ena och andra, dock inget som medfört någon större ansträngning(en konstig grej dock var detta med att jag vaknade med, ja vad en skulle kunna kalla, sträckning i låret. Det konstaterades att jag ej spelat nån fotboll/utövat nån form av gympa samt ej heller varit exempelvis stupfull, ramlat och sedan glömt hela grejen. Rimligtvis måste det skett under min sömn. Mycket strange.). Dagen började bra med att jag fick läsk och rostst bröd. För första gången besökte vi sen stadsdelsbiblioteket, jag lånade böcker om historisk stickning och så lite annan "kultur". Sedan högläsning, wienerbröd och ett par timmar i syrummet. Nå jo.
Jag fotade också denna som blev klar för kanske ett halvt år sedan, så dags nu.
Tjusigt va. Lite "sportigt".
Det här pillade jag med ett bra tag. Korsstygn på stickat är ej så lätt att ro hem men skam den som ger sig. Jag fick lägga ett lager korstygnsväv på tyget, och sen när det var klart sitta med pincett och dra bort tråd för tråd, det är ju typ tio timmar av livet jag aldrig får igen. Men sådant är ju meditativt och säkert nyttigt för det inre på nåt vis intalar jag mig.

torsdag 2 oktober 2014

gammal skåpmat/as seen on insta

Okej nu bara kör jag. Först, iom att jag ej ids fota någonting just nu, blir det gamla instagrejer, börjar i fel ordning och går bakåt:

Detta skåp känner den trogne läsaren igen hehe, men nu blev det fiskar. Det blev bättre så.
Detta årets snickeriprojekt i hampis, en pall. Den är rustik så att säga. Jag sågade och sågade och var nära att fråga en morbror om jag fick låna någon slags eldriven maskin men pappa sa att jag ej fick lov att använda sådan utan vuxen närvarande. Känns rimligt, jag är ju bara snart trettio år. Och eftersom jag inte gillar när folk glor på mig när jag är i en skapande process valde jag att såga och åter såga. Vad jag förlorade i tid och svett fick jag dock igen i sinnesfrid.
 Årets hejdeprojekt, eller ett av dom iaf. Hann väl inte riktigt klart allt, där är ju inte el ett alternativ heller. Karvade till solen gick ner. Så pass mycket sinnesfrid av detta med, önskar mig verkligen en tillvaro med mer sånt. Just nu känns det som om det enda jag gör att att åka till jobbe, jobbe och åka hem från jobbe. Mycket ledsen smiley. Och då "gillar" jag ändå mitt jobb. Önskar bara att det fanns tid för annat med. 
Långt bak i gömmorna hittade jag denna på en födelsedagspresse till min ehrm, svärfar? Kan en ens säga det när vi inte är gifta, jag vet inte. Och gifta lär vi inte bli iom att tidsfristen snart går ut, har sagt att jag gifter mig ej som gammal och rynkig. Nu har jag iofs köpt ansiktsklet för flera tusen kronor (jajjemän you heard me eller läste mig rätt om en ska vara korrekt detta har jag gjort, jag har höstdepp och jobbar hårt och annan skit som kommer i min väg så jag tyckte jag förtjänade det) så det kan ju köpa lite tid.
En teckning som ingick i min oäkta sambos födelsedagsbok. Mest roligt med detta pysselprojekt var nästan att jag faktiskt band ihop en bok helt själv. Jag var sedan övertygad i minst en vecka om att alla mina livsbeslut hittills varit fel och att jag borde bli bokbindare, vilket otroligt yrke! (Jag brukar ju alltid säga att det bor en liten grinig konservativ gubbe i mig, och helt klart en schlagerälskande tacosvullande svenssontant (eller ja där kan det ju diskuteras om det faktiskt inte bara är jag) men visst finns här i mitt hjärta också en störig söderkille med skägg och smak för egenbryggd öl och vildsvinskorv som tokromantiserar en helt orimlig hantverkartillvaro)

Inte så mycket sömnad men nu ska jag gå och sy. Har ca hundra grejer jag gjort klart sen sist, ca tusen grejer jag inte gjort klart och ca en miljon idéer i min hjärna.

måndag 29 september 2014

Hej mörkret!

Efter valet 2006 drabbades jag av en sån jävlig ilska, men nu är jag inte där. Nu är jag bara hej kom och hjälp mig. Därför blir det ej annan analys än att jag är less på analyser, även mina egna.

Vad gäller den andra sidan av detta pågående internetprojekt så vet jag inte. Har som vanligt stilkris, allt är stök och trasigt samt är väldigt trött. Det hela låter inte så peppigt men jag är både pepp och sugen. Inväntar en dag då allt känns bra och det sammanfaller med en ledig stund. Tror det var dumt av mig att tillbringa hela sommarn i någon slags paradisisk slöjdtillvaro, för nu har jag insett att jag ej kan bo i stan längre.

Idag var första dagen jag tog på mig tjocksockar, jag har fått väldigt fin blodcirkulation på sistone, det är ju alltid nåt.

fredag 12 september 2014

till försvar för kvinnans rättigheter eller här kommer alla känslorna på en och samma gång

Jag tänker ibland att med mig gjorde iaf patriarkatet någonting rätt, för hade jag fostrats till man hade jag förmodligen ägnat mina dagar åt att hålla låda och skrivit milslånga politiska manifest. Men ett bättre begagnat självförtroende och ett ständigt närvarande tvivel håller ju detta nere på en åtminstone dräglig nivå. Och jag höll mig hit, ge mig ett pris någon, men nu klarar jag det visst inte längre då jag känner ett trängande behov av att klargöra några grejer (ska försöka hålla det "kort"):

Först va, mer än en gång har de sagts att fi skulle vara ett enfrågeparti. Men hallå, att ha en ideologisk utgångspunkt i sin politik är inte detsamma som att vara ett enfrågeparti. Kanske känns det ovant i ett politiskt klimat som är i det närmaste ideologilöst och enbart cirkulerar kring enskilda sakfrågor men jag och många med mig tror att det är precis det som behövs. Och ett feministiskt perspektiv behövs på samtliga områden i detta samhälle, dvs fi är så långt bort från ett enfrågeparti en kan bli. Ja ex kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser är en futtig liten fråga som påverkar otroligt få men det är inte fi som hela tiden lyfter fram den, det är det ickefeminister som gör. Om jag ska ta ställning så självklart tycker jag det är rimligt att vi slutar smygkvotera in män på dessa maktpositioner men det är inget jag vaknar svettig mitt i natten för, det är en pyttedel i en otroligt mycket större kamp. Känns som denna typ av argumentation är exakt samma som den som drabbade mp back in the days, typ ni är bara ett gäng skogsmullar som vill ha ekologiska linnebyxor. Såhär i efterhand tror jag de flesta av oss kan känna att okej det är nog rätt gött/fullkomligt livsavgörande att det finns ett hållbarhets- och klimatperspektiv inom alla politikområden och de som avfärdade mp som ett enfrågeparti har fått se sig besegrade (möjligt att de själva inte ser det så men ja ni fattar vi andra som gillar att använda hjärnan när vi tänker och inte typ arslet). På samma sätt tror jag det är rätt gött/fullkomligt livsavgörande att vi nu har ett parti som har en feministisk utgångspunkt samt tvingar de övriga att förhålla sig till detta.

Sen var det det här med att fi är ett missnöjesparti. Första gången jag läste det avfärdade jag det hela som en enskild tok, min förkärlek för strukturella förklaringar till trots. Men sen dess har det kommit upp ett antal gånger och jag känner ett generellt wtf inför detta. Om en nu inte med missnöjesparti menar ett parti som ej är nöjd med nuvarande patriarkala ordning, för då är jag den mest missnöjda av de missnöjda, ja då skulle jag tom kunna rösta på ett hatparti för jag hatar verkligen patriarkatet av hela mitt hjärta. Men generellt brukar vi väl inte använda den definitionen? Vanligtvis brukar vi väl kalla typ partier som spelar på folks missnöjdhet med exempelvis arbetslösheten och slakten av välfärden för att driva en exempelvis invandrarfientlig och rasistisk politik för missnöjespartier? Men visst för all del, det är ju inte som om det redan sitter ett sånt parti i riksdagen så fortsätt ni gapa om att fi är ett missnöjesparti.

Och just det ja, klassfrågan. The m-word. Var ska jag börja? Bra initiativ att ta in lite klassanalys i debatten! Jag tänker inte påstå att fi inte består av en stor del medelklass för konstigt vore annars. Detsamma gäller för de flesta politiskt aktiva, även inom den klassiska arbetarrörelsen. Jag brukar säga att har du någon gång kallat dig själv socialist är du med 100% säkerhet ej arbetarklass. Mest ett ret men också lite sant och det gäller väl också feminister. Utmärkande för fi är den höga utbildningsgraden och inte inkomsterna, dvs det är inte främst ekonomiska privilegier vi pratar om. Detsamma, eller rättare sagt det omvända, gäller ju sds väljare som ofta utmålas som utsatta och utan privilegier. Där är utbildningsgraden väldigt låg men ekonomiskt finns de utspridda i alla klasser. Har ingen invändning mot att en använder en sådan klassanalys men det kan ju vara bra om det framkommer lite tydligare speciellt då vi feminister ibland utmålas som ett gäng moderna Marie Antoniettes som sitter på slottet och bara "men okej att folket inte har bröd men varför engagerar de sig inte mer i hendebatten?".
Det är inte konstigt att (ut-)bildningsgraden är hög inom fi, herregud konstigt vore annars. Feminism är en kunskapsfråga, det krävs kunskap om hur världen ser ut för att ens kunna bli feminist. Utöver det är feminism en värderingsfråga, det krävs en vilja att ändra på hur världen ser ut. Det gäller för alla feminister jag känner till, de är bildade och kunniga. Men det betyder inte att alla har formell utbildning,  högskolepoäng eller för den delen pengar i drivor.
Men sen var det det här med vem som gynnas av politiken. Där har det också sagts "en hel del" sas. Men kom igen, det är en sån otrolig myt att de mest utsatta ej har "råd" att rösta rosa när sanningen är precis tvärtom. De mest utsatts gynnas mest av en feministisk politik. De mest utsatta har ej råd att vänta på varken Fredrik eller Stefan. Igår delades en artikel rätt flitigt där kontentan var typ de som lidit mest av alliansen kan inte unna sig sådan lyx som feminism de måste rösta på sossarna för det är deras enda hopp. Jag försöker verkligen hålla god min i elakt spel denna valrörelse men nog fan har de vars läge är akut bättre alternativ än sossarna som hittills lovat att ändra på mycket mycket lite av alliansens politik. Jag menar en god idé är ju tex då att rösta på v som åtminstone vill ändra på nåt och återinföra trygghetssystemen? Obs älskar alla er som vill byta regering även alla sossar men rätt ska vara rätt.

Hursom, det är ett uttjatat fult patriarkalt knep att försöka stämpla feminismen som någon trivial medelklassgrej. Men jag fattar att det finns många som väljer dessa fula knep för utan dem är det svårt att argumentera mot oss. Det är jävligt svårt att förklara varför ett manligt kön ger en rätt till högre lön och högre status. Det är svårt att förklara varför det fortsätter att vara så år ut och år in, varför vi ska vänta ännu lite till. Varför det ska bli skillnad snart när det hittills hänt nada och inget. Varför vi ska lita på att de kan stoppa rasisterna när de inte ens vågar kalla dem rasister. Varför vi ska rösta på några som ser feminism som en sakfråga bland många andra. Eller på några som tycker att en rimlig prioriteringslista ser ut såhär: först käbblar vi om den och den specifika skattesatsen, sen huruvida vi ska ha vägtullar, sen hur många vargar vi känner oss bekväma med och sen tar vi det här med öhm om kvinnor har rätt till sina egna kroppar, eller just det det var ju juridiskt komplicerat. Kunde ta fler pedagogiska exempel men antar ni fattar.

Hundra år senare är det fortfarande lika svårt att svara på frågan som rösträttsaktivisterna ställde, varför ska vi kvinnor vänta? Frågan idag är väl snarare varför ska vi feminister vänta, då hundra år av betänketid fått oss att inse att det ej är en kvinnosaksfråga utan en människorättsfråga, men lika svår är den för det. Och det är svårt av en enda anledning och den anledningen är förstås att det ska/vill/tänker/kan vi inte.

Tack och hej leverpastej. Jag höll det så kort jag kunde, tacka patriarkatet ;)

söndag 9 mars 2014

Nionde mars

Mars. Ja dra mig baklänges. Livet bara rinner ifrån en. Såg mellon igår, såklart, fast jag jobbade innan så för mig var det en kamp att hålla mig vaken till tio. Jag är väldigt trött. Johannes gissar någon slags vitamin-/mineralbrist, jag gissar slö personlighet. Så det blir inte mycket gjort, men känner mig rätt så peppad efter jag möblerat om i pysselrummet. Tryckte in ett extrabord så nu är det dubbel sömnadsyta. Alltid nåt. Och det slog mig just, efter att ha stirrat på det typ en och en halv timma, vad jag borde göra med ett tyg jag köpte förra våren, men det får bli sen.
Här är iaf en "kimono" från tidigare i vinter:
Jag gillar den väldigt mycket, blev massa volym upptill på den då jag gjorde axelsömmen i en kurva och rynkade ihop framstycket längs med den. Synd dock att det är ju inte världens mest fancy tyg och jag hade på mig den vid förra helgens festligheter och nu när jag skulle fota såg jag att den tydligen ffastnat i någon slags pinne (?) och några trådar dragits upp. Nåväl.
Har också handfållat hela kalaset, tog ca hundra år men blev också nöjd.

På återseende!

måndag 6 januari 2014

Det gamla och det nya

Heej internet vad länge sen vi sågs! Har varit lite off vad gäller detta med dator på sistone, orsaken är nog en kombo av diverse,  men nu sitter jag här i början av årets andra vecka och känner att jag har ju lovat bot och bättring på alla andra fronter så varför inte även denna?
Innan julen sydde jag denna skjorta till Johannes och gav den till honom i julklapp.
Gjorde en hel del julklappspyssel under december men det mesta förblev ofotat men denna lilla tröja hann jag fota av(hjälpligt).
Efter det åkte jag hem och fira jul, här illustrerat av några minipepparkakshus jag och pappa gjorde till julafton.
Sen kom jag hem hit och banka lite. 
Har haft en mjukstart på året, en arbetsdag följt av långhelg så det har mest varit fråga om att vårda nyårslöftena med promenader och grönsaker och gud vet vad, men iaf kolla här vad fint vi har det här i krokarna! Östra 4 life.

tisdag 26 november 2013

hjärta

Alltså, idag är en sån fin dag rent vädermässigt. Betraktar den inifrån, räcker så. Hade planerat flera stordåd men som vanligt blev det inget med det. Inte för att det gör något, de mysigaste dagarna är ju oftast rätt fattiga på stordådsfronten. Hursomhelst så, sytt lite, blev en blus. Är så himla nöjd att jag fick ihop denna av en bit tyg som blivit över sen tidigare och som jag absolut inte trodde skulle räcka till nåt, mycket pga att någon klippt i den på ett rätt hänsynslöst och slarvigt sätt. Men skam den som ger sig.

Blev visserligen ett hål mitt på men det var å andra sidan planerat in i minsta detalj.

Sydde några testlappar först innan jag fick till ett bra hjärta, men sen satt det där det skulle och tur är väl det för hål är ju så svåra att göra ogjorda, eller oklippta.
Och så lite baksida för en sån ska en ju nästan alltid ha, en knapp fick räcka denna gång.

onsdag 20 november 2013

Turkos

Fick mig, eller tog mig, ledig dag såhär mitt i veckan. Har bestämt mig för att jobba lite mindre och löka lite mer eftersom det är det som gör mig lycklig här i livet. Tidigt imorse tog Johannes sitt pick och pack och drog till Amerikatt så trots ledig dag var jag uppe 4.45 för att kyssa min älskade adjö, och för att jag vaknade när han gick upp och kände mig kissnödig. Pysslat lite också, men inget hann bli klart. Det här sydde jag däremot klart kanske förra veckan:
.
Tyget är superglansigt och känns lite sportigt typ. Men jag gillar hur det blev när jag klippte den snett (ser likadan ut på baksidan).

lördag 2 november 2013

vintervila

Lördag!  Äntligen är du här! Så himla mörkt och kallt nu. Såg den otroligt spännande serien "Australien,  en tidsresa" och minns inte exakt men tror det var någon slags snödinosaurie de pratade om. Att detta djur levde vintern igenom utan att gå i dvala/ide. Alltså denna serie handlar om Australien från tidernas begynnelse och till nutid och just detta ansågs vara en bedrift att framhålla, i konkurrens med allt annat som hänt de senaste sex miljarder åren. Men fatta, det är det vi gör, eller förväntas göra. Vi och några stackars stannfåglar samt ett eller annat fruset rådjur. Det är ju inte rimligt. Inte konstigt att en drabbas av en trötthet som känns oändlig.
I sakta mak framför tvn lyckades jag iaf långsamt sticka ihop ett pannband av lite garnrester.
Ja och så var det med det. Stickade blomman istället för att virka fast det nog är enklare, men tycker bladen rullar ihop sig fint om en stickar. Jaja.

söndag 20 oktober 2013

hallå där

Hej internet, längesen vi sågs ju! Jag minns inte så noga, tror det var sommar. Men nu är det ju höst och kallt och mörkt och jag sitter under filt med långkalsongerna och tofflorna på. Syrummet har varit bebott av diverse löst folk och jag har varit utmattad både i psyke, kropp och själ de flesta dagar så där har det inte blivit mycket vettigt gjort sen typ maj. Men nu kände jag att det kan vara dags. Inser att jag är oändligt seg så det blir baby steps. Först en vanlig tröja:










































Ett tyg köpt på någe loppis i norr för sju kronor,  har guldtrådar i men det syns ju inte och sen paljettblommor jag fick av Ida efter att hon klippt bort dom från någe klänning. Nåväl, tror jag lämnar detta nu, måste typ gå och hetsdricka läsk.

tisdag 9 juli 2013

Känsliga och tråkiga tjejer

Alltså, det här med att "tjejer" inte har någon humor, självdistans, inte kan ta kritik och lätt "tar åt sig", ni vet, är allmänt känsliga. Och nej, har inte fått nåt hårt i huvudet, tänker inte go all kvinnor är från venus män är från mars här för det är förstås inte så. Men skulle ändå, allra ödmjukast, vilja föreslå att det kanske inte är så konstigt, ja det kanske rentav är rätt logiskt, att en alla dagar inte "kan ta" vissa skämt, inte har överdrivet mycket av denna sköna självdistansen etc etc. För vet ni?

Såhär lärde jag mig, och många fler, som tolvåring att man bäst gör sig redo för fest. En kan med fördel göra några omgångar sit ups och armhävningar, för tighta till sig lite. Vidare gärna duscha i kallt vatten. Det gör både håret glansigt och huden spänstig. Det är viktigt att en äter något men inte för mycket för då blir magen svullen och osexig, inte heller för lite för då blir magen svullen och osexig. Dessutom finns då en överhängande risk att man äter för mycket väl på festen, osexigt! Dock bör en tänka på att äta något där (helst popcorn och ej chips pga mindre kalorier i popcorn) detta för att killar gillar tjejer som inte bryr sig i sin vikt och har "hälsosam" aptit. Självklart är det bästa att dricka på fest vatten, inte läsk eftersom läsk gör en svullen och osexig. Och ja, denna skittidning jag läste detta i var förstås en sådan tidning som officiellt inte har tolvåringar som målgrupp men vem fan annars går på fest med popcorn och läsk.
Tänk allt detta självförakt, självplågeri, ja självhat en kan lära sig av en enda artikel. Tänk ett liv av detta. Ja jag vet, kvinnor kan, men är så svårt att samtidigt: självplåga och hata samt ha humor kring det och kunna ta skämt. Alltså förlåt men det är inte förenligt med en såndär "härlig" självdistans. Det är inte heller att redan innan en ens kan prata få speciella tjejkläder med mindre utrymme att röra sig, alltså mindre utrymme att få finnas till på. Eller att placeras kille/tjej kille/tjej i skolbänken för att en ska "hålla ordning" på och "lugna" killarna. Det är ju inte en uppfostran som förmedlar att en ens har rätt att finnas till, annat än på nåder och för andras skull. Och utan den känslan blir det kanske liiite svårare att just ta kritik utan att vara känslig, ta åt sig, ta det personligt etc.

Så jag vill inte vara sån, men alla vet ju att man inte kan äta kakan och ha den kvar (tyvärr!) så vi kanske får välja om vi ska lära unga tjejer självdistans eller självhat. Att avkräva folk på båda är i ärlighetens namn lite (för jävla) för mycket.

måndag 8 juli 2013

Semesterskoj

Har haft lite semester, och gud så ljuvligt det var(är egentligen, ledig två dagar till så snart ska jag ut och steka). Kom efter många om och men, och en sväng förbi Jönköping hem till Göteborg i fredags och fick hänga med min bästiga bästis. Innan dess var jag hemma i Boden och bara lökade, älskar det så himla mycket. Det är ju för det mesta fint väder i hemstaden (fördel) men inte varevigaste dag. Så mellan kompishäng, ätande av mat, gullande med cute babies och umgänge med släkten hann jag även med att stänga in mig i garaget och snickra lite. Älskar verkligen att snickra, känns som att det är lite av vad sömnad var för mig en gång i tiden, typ helt kravlöst, meditativt och ett tidsfördriv som inte behöver resultera i mycket mer än att en får vara ifred, slippa tänka och bara vara lugn.
Några stordåd blev det inte, och än saknas ett sista lager färg men här är iaf två bilder av arbetets gång:
Ahja, fortsättning följer. Nu har jag lyssnat klart på min kille som briljerade i radion med all sin kunskap om gamla saker så nu ska jag ut och lägga mig i gräset, ska bara spraya mig full av (anti)fästingspray först.

söndag 16 juni 2013

Tonårsångest

Ändå bra helg, blivit bjuden på middag fredag lördag, varit på Liseberg och vunnit storkovan på chokladhjulen, matat Stellan med alldeles för många popcorn i utbyte mot kärlek samt lyssnat på alla Kent-skivor. Det är ju en sån otroligt gubbig relation en får till sina tonårsidoler med åren. Men mysigt ändå! Lyssnar på 747 och känner exakt känslan av att höra den på jukeboxen på opalen, röka cigg, äta fläsk,ägg&räkor-mackan och bara vänta på att någon skulle , öhm, "le svagt och viska till mig, du är värd att dö för", liksom den riktiga känslan man hade innan en fattade att 1)ingen säger så 2)de som iaf gör det är psykfall. Visst, bra att en växt upp från att tycka "utan dina andetag" är så fin att man vill grina och dö (finns ju iofs många vuxna människor som väljer den som bröllopslåt?) och inse att det är bara den monogama heteronormen när den är som mest destruktiv och jävlig, men kan ju ändå sakna att vara ung och känslosvallande. Minns när någe killjävel försökte "bestämma" över mig. Satt på flickrummet, lyssnade på Kent och skickade ett sms eller mail, eller vad en nu gjorde på den tiden, "jag har ett kontrakt med gud så jag gör som jag vill", HAHA så otroligt lolligt och pubertalt sätt att deklarera sin självständighet på, men samtidigt känner jag en sån kärlek till det barnet en var. Så jävla härlig nolltolerans mot bs, så mycket kompromisslöshet och så lite skit en tog.